Arkivpodden – Ukrainas äldsta konstitution

Kemiska analyser av smuts på Ukrainas konstitution från 1710 kastar nytt ljus över Sveriges och Ukrainas gemensamma historia. Dokument från Karl XII fältkansli trampades ner i leran under kalabaliken i Bender – men nu rekonstrueras sammanhangen.

Avsnitt 37 – 23 februari 2024

Historiker och arkivarie Jan Mispelaere i Riksarkivet i Stockholm berättar i samtal med Jim Hedlund, Riksarkivet i Östersund.

Musik: ES_Refined_Enlightenment-Howard Harper-Barnes

Lyssna på avsnittet (öppnas i soundcloud) 

Transkribering av avsnittet

[Musik]
Jan Mispelaere: "Efter att jag släpptes av Osmanerna har jag med
fara för eget liv och stora ansträngningar ihopsamlat alla de publika
papper och dokument som efter kalabaliken har kvarlegat
förskingrade och halvt uppbrända samt nedtrampade på hans
majestäts gårdsplan. Sedan färdade jag till tartarbyn Korsan, fyra mil
från Bender, där jag hittade största delen av våra räkningar och
bokföring som jag tillsammans med Karl XII:s storbibel behövde köpa
tillbaka."
Jim Hedlund: Hej och välkomna hit till arkivpodden Dokumenten
berättar. Jag heter Jim Hedlund och jag sitter som vanligt här i
Östersund och nu kära lyssnare blir det historia på högsta nivå.
Historia som säkert format hur delar av östra Europa ser ut idag
faktiskt. Vi kommer nämligen att flytta oss tillbaka till 1713 och Karl
XII:s bravader i Bender och för att få hjälp med det här så har vi idag
en gäst från riksarkivet i Marieberg i Stockholm och han heter Jan
Mispelaere och är arkivarie men också fil doktor i historia. Och Jan är
väldigt engagerad i forskningen kring dokument från Ukraina och just
historik kring Ukraina är ju faktiskt en liten, het potatis i den regionen
idag, men nu säger jag: Hej och välkommen hit Jan.
Jan: Det är ett citat från Gustaf Soldans egen berättelse om hans
egen karriär. Vad han har gjort för någonting i sitt liv och då rabblar
han upp allt som kan vara av vikt för att presentera sig för en ny post.
En ny anställning hos staten eller kronan. Utifrån det så vill han lyfta
det som är intressant och viktigt och den här händelsen är just så
viktig för att han har då gjort, enligt hans synpunkt, en jättestor insats
för kronan och för fältkansliet. Jag tror, om jag minns rätt, att han ska
söka en ny tjänst inom kanslikollegiet, alltså det kungliga
kanslikollegiet.
Jim: Aha, men Jan, de här dokumenten som han räddar här, när är
de ifrån, vart var det här? Du måste berätta lite för mig nu.
Jan: Han själv säger inte när de är skrivna eller något sånt, men
utifrån sin kontext förstår vi att det är i Bender på kungens gård. Det
är där kungahuset fanns. Han nämner kalabaliken. Då menar han
någon gång efter 1713. Då samlar han ihop dem, så någonting
måste ha skett där med dessa dokument och det är väl det som jag
gärna ville gräva lite djupare i, för att få veta vad som hände var och
när. Det var ett helt pussel att lägga.
Jan: De hör till riksarkivets samlingar, men de är väldigt utspridda
över olika delar, olika volymer, olika serier, även olika bestånd. Så de
är inte placerade i ett enda litet bestånd som man kan peka på i
hyllan. Men de kommer från fältkansliet i Bender. Och med bestånd
menar jag olika arkiv och Soldan, han var krigskommissarie.
Krigskommissarien, han tog hand om bokföringen, kungens
krigskassa, inflödet av pengar, betalning av löner. Hela logistiken
organiserades ekonomiskt av honom och hans medarbetare. Han
samarbetade väldigt nära med fältkansliet. Fältkansliet, kan man
säga, är kungens, utrikesdepartementets byrå idag, som finns där
ute på plats och de följer honom hela tiden.
Jim: Det var ju verkligen ett stordåd att han räddade det som räddas
kunde av det här. Det är en kulturskatt det här.
Jan: Eftersom fältkansliet, framförallt då när de var ute i fält, hade
i uppgift att åtminstone delvis sköta alla utrikesärenden tillsammans
med kungen, för kungen var enväldig härskare. Så han bestämde att
all utrikeskorrespondens, alla förhandlingar, allt som hade att göra
med utlandet, skulle skötas av honom själv eller hans stab och då
var det någon anställd på det kungliga kansliet. Han var von Müllern,
Gustaf Henrik, Gustaf von Müllern, som idag skulle kallas för
utrikesminister, mer eller mindre. Han var ytterst ansvarig för det. Så
all korrespondens med ambassadörer, regeringsrepresentanter från
andra länder, förhållanden med andra riken och andra länder, det
kom in via von Müllerns lilla sekretariat som befann sig där på plats.
Han hade ett led i eget hus vid tillfället när kalabaliken startar.
Jim: Det här låter väldigt spännande, det är ju så. Men Jan, vad har
du för relation till det här? När fick du intresse för det här? Hur fick du
överhuvudtaget nys om det här?
Jan: Eftersom jag jobbar på riksarkivet på Marieberg har jag tillgång
till de här handlingarna, men det är inte bara det. En del av mitt jobb
är att ordna upp arkiv, förteckna dem och göra dem tillgängliga. Så
på det viset kommer jag in, men det har också att göra med att folk
ställer frågor till mig. Det var några journalister från Ukraina för
många år sedan som frågade efter Ivan Mazepas brev, som är en av
våra allierade under stora nordiska kriget. Vi har några brev som vi
uppsnappade och då hamnade de i svenskarnas händer. De frågade
efter de här breven och om jag kunde göra kopior av dem och så
rullar det iväg. Jag blev intresserad av vem han var, fördjupade mig i
Ukrainas historia. Sen kommer frågan från ambassaden från
Ukraina. Har ni några handlingar om oss som vi skulle kunna ställa
ut? Det var ett bra tag före kriget och då började jag jobba med det.
Genom de här frågorna vill jag också göra någonting åt att det låg så
spritt överallt, över olika bestånd, och folk hittar inte eller de vet inte
vilken volym de ligger i och så kan de inte beställa kopior. Eller de
frågar då var kan vi hitta det där? Så när jag letade och sökte så
stötte jag på nya materialtyper, som jag började studera själv.
Jim: Du lägger pussel här nu för att få ordning på det hela. Men du,
Jan, jag har både hört och så har jag
sett på bilder på de här handlingarna och de här arkiven att de är lite
lortiga. En del är väldigt lortiga och leriga och så här och du har
forskat på det här. Du har gjort ett jättejobb med det här. Kan du
berätta för oss?
Jan: Ja, de här handlingarna, som jag tidigare nämnde, är spridda
över många olika arkiv, små arkiv. Det gör att man inte tänker på det
när man är arkivarie att: "Ja, jaha, det är ytterligare en smutsig
handling". Många är skadade och många har lidit av fukt. Många har
blivit smutsiga någon gång. Enskilda akter eller blad är skadade just
för att de är så pass gamla, men när man börjar se ett mönster, när
man börjar öppna de här kartongerna och se åter och återigen att
handlingar från ungefär samma tid, från stora nordiska kriget i
samband med fältkansliets arbete, då börjar man tänka efter: "Ja,
men vänta nu. De här som var så leriga, var det inte också ett brev
från von Müllern eller var det ambassadören också som skickade in
någonting?" Så då började jag tänka kring det här och eftersom vi
har en jätteviktig handling från Ukraina som heter
Benderkonstitutionen, som också är smutsig och som vi inte hade
någon aning om varför, så började jag ännu mer forska i det för att
då börjar det bli spännande. För att i så fall skulle jag kunna ge ett
svar på varför vi har den handlingen i Sverige.
Jim: Jag går tillbaka till det här med kalabaliken i Bender, vad
är det som utlöser den? Har vi någon... Kan du ge oss lite grann mer
kött på benen om själva den här händelsen?
Jan: Det handlar om att, om man backar lite i tid, man kommer från
Poltava, har blivit besegrade på slagfältet, retirerar och söker ett
ställe där man kan hitta skydd från de som förföljer kungen och de
trupper som lyckas ta sig iväg från slagfältet. De går över Dnper och
ser ingen möjlighet att gå söderut till Krim, men de kan svänga in mot
vad som är dagens Cherson, en stad vid Svarta havet. Där blir de
emottagna av guvernören och de hör till Krimkhanatet. Krimkhanatet
är under den tiden en väldigt viktig vasallstat under det Osmanska
riket, under sultanen. Sultanen ger dem då senare skydd i Bender.
De vandrar vidare. Det är en garnisonsstad som ligger på den här
sidan och med den här sidan menas västra sidan av Dnestr. Så
Bender ligger i Moldavien. Där är det samma sak. Moldavien är på
den tiden en lydstat under det Osmanska riket, mycket mindre, men
dubbelt så stort som dagens Moldavien. De får bo där som vänner till
sultanen och de blir omhändertagna. Vid vissa tillfällen lyckas de så
bra med diplomati från Karl XII:s och kosackernas sida att de får
stora summor pengar under ett visst ögonblick i slutet av 1710. De
kan börja hoppas på att de ska slå tillbaka tsarens arméer ut ur vad
som är dagens Ukraina, ut ur Polen. När vissa grupper inom då
Osmanska riket börjar tycka att: "Men allt det här krigandet är det inte
bättre att till exempel gynna handeln i Svarta havet än att vi ska slösa
massor med pengar på arméer och trupper när motståndet ökar mot
Karl XII:s initiativ?" Så börjar den här alliansen som man har byggt
mellan Osmanska riket, Valakiet, en del av dem, den polska kungen
som är på Karl XII:s sida och kosackerna som är från de ukrainska
områdena, den alliansen börjar vittra sönder, åtminstone från
osmanernas håll och då vill man ju få bort Karl XII från Bender. Eller
åtminstone är det en del i regeringen, om man nu vill kalla dem så,
som kämpar emot Karl XII:s diplomati. Så det gör att vid ett visst
tillfälle så skriver Ahmed III, sultanen, ett brev. Han vill att Karl XII
och eventuellt ukrainska trupper ska hjälpa honom med att hålla
tsaren ifrån det Osmanska riket. Det är en sak, men för att man ska
åstadkomma det rent strategiskt så tänker han sig att Karl XII ska
leda en armé från Skandinaviens håll neråt, inte att Karl XII ska vara
kvar i Bender och låna sultanens arméer för att göra motattack mot
tsaren tillsammans med kosackerna. För jag tror, det är min tolkning,
att det är det som Karl XII vill. Det är inte bara att han inte kommer
igenom Polen för att de tsariska trupperna befinner sig där och
spärrar vägen mot Norden. Jag tror att han verkligen vill vara
härskaren som nu ska göra ett motanfall och besegra tsaren för gott.
Så när de här falangerna som går emot det här initiativet får mer och
mer slagkraft så faller alliansen mellan det Osmanska riket och
Sverige sönder bit för bit. Så Ahmed III skriver till den lokala
guvernören: "Se till att Karl XII nu reser tillbaka till sina länder och du
får göra och använda de medel för att få bort honom som du anser är
vettiga." Och det övertolkas kanske från guvernören. Och Karl XII,
som är så envis och inte ger sig och tror att man kanske ska förråda
honom och leverera honom till tsarens händer, vägrar att flytta på
sig. Det gör ju att man samlar tiotusentals tartarer och osmaner runt
Bender, alltså svenskarnas läger, och belägrar dem.
Jim: Så här hade man... Det här blev ett problem. Dels hade vi en
svensk, ganska envis kung. Och sen folkmassor eller en guvernör
som anser att nu har de fått nog och det där funkar inte. Vad blev
resultatet till slut?
Jan: Först försöker de svälta ut svenskarna, men lokalbefolkningen,
de från Moldavien, de från stan och även Osmanerna som har
umgåtts med svenskarna på plats i flera år, känner ju varandra. Så
det funkar inte riktigt. De försöker smuggla in varor, gör räder utåt
och lyckas ta proviant. Så det funkar inte. Till slut ställde de upp ett
antal lätta kanoner och tänker att "men nu ska vi skrämma ut dem
och så får de väl ge sig". Men kungen ger sig inte och stänger in sig i
kungahuset till slut. Efter en dag av beskjutningar och små strider blir
det bara mer och mer våldsamt.
Jim: Det flippar ur lite, helt enkelt.
Jan: Det kan man nog säga för att det var en hel del... alltså
kosackerna och von Müllern till exempel, som skulle försvara kansliet
med några tjänstepojkar och kanslister, de hade gett sig för länge
sedan under dagen. Andra som satt på barrikaderna hade också
behövt ge upp. Men alla som var svenskar, som ansågs tillhöra
svenska armén, de blev tillfångatagna. Så kungen sitter där i
kungahuset och gör sin sista strid, men lyckligtvis så övertalas han
av de människorna som är där inne med honom, 30- till 40 stycken,
att: "Nej, men det kan du väl inte göra? Du är ju kung." Men det här
hjältemodet, det här att det ska vara någon slags heder och kämpa
till det sista, det låg tydligen djupt hos honom. Så de gav sig inte.
Jim: Vad jag förstår, att till slut lyckades osmanerna övermanna
Karl XII?
Jim: När jag hör om det här så får jag en inre bild av det här kaoset.
Det är ju papper både i luften och på backen och det liksom bara
sprids ut med vinden. Det måste ha gått mycket förlorat också.
Jan: Ja, och det säger ju von Müllern själv. Han är ju ganska
förtvivlad över att vissa saker, men jag tror att det var en minoritet
men ändå jätteviktiga handlingar, måste ha gått förlorade. Det är
samma med Soldans bokföring att vissa kvitton och betalningsbevis,
vissa delar av den här bokföringen, saknas, men inte så himla
mycket som man skulle kunna misstänka att det skulle kunna ha varit
om man inte hade plockat ihop dem.
Jim: Det är två hjältar i det här, eller får man säga hjältar? Dels
han som räddade det här, som kom på att nu måste vi ta rätt på det
här, och så sen är det faktiskt ni som har gjort det. Du som har gjort
efterjobbet och lagt ihop det här. För det här har inte varit självklart
innan, att det här var från samma tillfälle, eller?
Jim: Det handlar om viktiga politiska handlingar. Det handlar om
handlingar som visar på Sveriges utrikespolitik i en mycket turbulent
tid. Det är handlingar som kunde ha gått förlorade, men som du nu
då, Jan, har forskat på. Du hör ju nu att jag vill veta lite mer om din
forskning. Var kommer den här smutsen ifrån?
Jan: Det i sig är den viktigaste frågan jag har sysslat med de senaste
tre åren. Mina kollegor har haft olika tankar om det. Jag själv har haft
olika tankar om det. Vi försökte gissa var någonstans på vägen kan
man ha tappat dem i leran eller hur kommer det sig att det sitter så
mycket jordrester på dem? Om man ser dem är det verkligen
jordfläckar och pölar. Man ser att det har skvätt jord på dem. Vissa
har små hål brända in i pappret som är spår efter gnistor, kan man
tänka sig. Andra när vi börjar titta på dem under mikroskop har
liksom hårstrån i de här jordkakorna och det är små fjädrar och det är
framförallt halm och grässtrån som vi misstänker är från någon
gödselstack eller någonting. Så den här smutsen som sitter fast på
så många dokument, det måste ha hänt någonting, där man
misstänker att det här är ingen enstaka händelse att en kurir tappar
ett brev ner i backen. Det måste vara någonting annat och det är det
det handlar om då.
Jim: Ja, vad har du för bild av händelsen?
Jan: Ja, det är lyckan när jag började forska i breven själv, att
hitta vittnesmål om att de säger typ, efter kalabaliken: "Jag har tappat
de här räkenskaperna och jag kan inte bevisa för kammarkollegiet
här som ska betala ut löner för människor som har kommit tillbaka
från stora nordiska kriget, för att de här kvittona gick förlorade i det
benderska tumultet." till exempel står det. Följer man alla dessa små
fragment och spår, såsom Soldan berättar, så hittar man en
förklaring till varför de är smutsiga med hjälp av dessa källor. Men
inte nog med det. Till slut så hade vi kartlagt var alla dessa fanns, i
olika volymer. Jag tog massor med bilder och så valde vi ut vissa
dokument som vi skulle då studera rent kemiskt och fysiskt i labb.
Jim: De här jordproverna, till exempel, på de här dokumenten, får vi
höra lite mer om det?
Jan: Jo, vi har då gjort det i flera faser för att få ett logiskt sätt
att visa att högkonstitutionen i Bender hänger ihop med fältkansliets
handlingar. Att de tillsammans flög i leran någonstans, att utifrån det
som står i konstitutionen och de papper, dokument och brevväxlingar
vi har, så vet vi att den är skriven där. Vi ställer ändå frågan, varför
hade vi den? Varför ligger den inte i Ukraina? För att få ytterligare lite
mer bevis om att den hör ihop med fältkansliet då vill vi även på
fysisk nivå, eller vad säger jag... atom- och elementnivå försöka
studera den här leran som sitter fast. Vi gör det genom att välja ut ett
antal, ett begränsat antal, dokument. Vi kan inte studera hur många
som helst, men med en tanke bakom det. Så inte bara vad som helst
eller vilka som helst. Då var min tanke att vi föreställer oss att von
Müllern hade dem liggande i sitt kansli. Allt tyder på att det handlar
om handlingar som han har samlat in. Filip Orliks brev, för övrigt, är
också smutsiga ibland. Så vi har valt ett av Filip Orliks brev. Vi har
valt ett av hans memorialer, alltså en slags skrivelse till kungen där
han framställer någonting om vad han tänker om Ukraina och så.
Den memorialen har också den smutsen på sig. Givetvis
konstitutionen och sen ett antal handlingar som hör till von Müllerns
egen brevväxling som är från samma period. Vi vet att konstitutionen
upprättades den 5 april 1710. Då har jag valt brev som är skrivna
kring det datumet. Så om vi tänker oss att von Müllern har lagt dem
kronologiskt ihop i en bunt så borde de här handlingarna ha legat
ungefär tillsammans någonstans. Har han däremot lagt dem
geografiskt eller ämnesmässigt, så kanske inte alls Filip Orliks brev
låg tillsammans med någonting som är skrivet i Tyskland, som
anlände samma datum. Han kanske har lagt dem tillsammans med
olika avsändare. Så då har vi valt någonting sånt också. Sen har vi
slumpartat tre- till fyra handlingar som inte alls har att göra med
1710, bara för att se vad vi då får för resultat. Till slut har vi valt ett
dokument som inte alls är skrivet i Bender, som inte har anlänt där,
som är från 1790-talet och som är skrivet i Stockholm, men där det
sitter lera på. För att se om testerna går fel, då kanske inte vi får
något bra resultat, men om det stämmer och testet går bra så ser vi
att det här dokumentet måste ge helt andra resultat än det som vi
hittar på konstitutionen och de övriga dokumenten från fältkansliet.
Ett tolvtal dokument totalt blev det. Sen har vi dessutom, det måste vi
tillägga, valt jordprover och det har arkeologerna gjort som gör de här
testerna, för jag kan inte det här. Det är avancerade labbanalyser
som görs. De har valt, från tidigare utgrävningar i Norden och
Sverige och vissa ställen, jordanalyser som har gjorts då och jämfört
de resultaten med de som vi hittar från fältkansliet och på
konstitutionen och ser hur de förhåller sig till varandra. När man då
isolerar olika element som vanligtvis förekommer i jord, som järn och
kalcium och silicium, då ser man att när man isolerar dem, att man
har ett visst kluster med dokument från Bender. Man har ett kluster
med dokument från utgrävningarna som hör ihop. Man ser att de
samlar sig. De beter sig liksom de här elementen gentemot varandra
på ett visst sätt och mitt i klustret med dokument från Bender där
ligger konstitutionen, som är där också från de här mätpunkterna vi
har. Det ger ett bra resultat. Vi ser att det är en skillnad.
Jan: I nästa fas, då kanske vi även gör kemiska tester med tops och
tar prover på det sättet. Nu har det varit med röntgen. Så röntgen
strålar, bombarderar, det som finns i jorden och då får man ut
resultat som visar vilka element som finns.
Jim: Det är inte klart än förstås.
Jan: Nej, och jag är lika nyfiken, men vi får se. Det är ett
jättestort jobb att bearbeta för arkeologerna. Just de här resultaten.
Jim: Det där blir spännande. Nu går jag tillbaka till Bender. Den här
konstitutionen, Benderkonstitutionen eller konstitutionen i Bender, jag
vände väl lite på det där. Kan du ge mig lite mer om vad det är? Vad
var det?
Jim: Betyder det här någonting för de i Ukraina idag? Hur många vet
om det här? Har du någon...?
Jan: Det är jättemånga i Ukraina som är väldigt medvetna om att
konstitutionen finns, men om de känner till innehållet så väl, det är en
annan fråga förstås. Den är skriven på latin och man måste ha en
bra översättning och tillgång till hela den kringliggande kunskapen
om hur det här kom till, men det har ett stort symboliskt värde,
eftersom dokumentet pratar om en självständig stat, ett självstyre.
Just därför är också de övriga handlingarna i fältkansliet väldigt
viktiga för Ukraina, eftersom de inte bara beskriver Ukrainas historia
utan också det gemensamma, vad som händer med andra
europeiska länder, för hela Östeuropa och Norden. Hur alla var
invecklade i den här statsbildningen som man försökte få till.
Jim: Historia kan vara så spännande och man kan levandegöra den
på olika sätt och jag förstår att du har lite tankar på att göra det här
fältkansliet som vi nämner, att du skulle kunna få till det som ett
digitalt fältkansli som man kommer åt från nätet. Stämmer det?
Jan: Ja, det är min dröm, att det ska leda till det och så kan jag
kanske skriva en arkivguide som egentligen ska hjälpa forskare och
intresserade att komma åt materialet lite lättare också, så att de får
en överblick över vad det innebär, vad fältkansliet innehåller. Men
eftersom det är helt splittrat, så blir det ett slags digitalt fältkansli på
nätet och nu har vi skannat stora delar av det här materialet redan
som är tillgängligt på vår hemsida. Om man är intresserad så kan
man gå in på hemsidan på riksarkivet och hitta det under
ämnesområden.
Jim: Jaha, fantastiskt, jag kom just till det. Om man nu är
intresserad och vill vara med på den här resan, då är det där man
kan hitta material.
Jan: Där ligger primärkällorna. Där ligger också ett filmklipp som ger
lite bakgrund om vad konstitutionen är och hela den här historien
kring Prutfälttåget, men det är framförallt primärkällorna som
beskriver Ukrainas och andra östeuropeiska länders historia. Det
som vi har gemensamt med Sverige.
Jan: Ja, men det är väl i första hand för dem jag gör det och för det
gemensamma kulturarv som vi har, så att det blir tillgängligt både för
dem och för oss.
Jim: Ja, det är underbart. En sista fråga innan jag låter dig gå, blir
det någon bok?
Jan: Ja, det blir det absolut. Om jag får lite tid att skriva.
Absolut, utan tvekan.
Jan: Hej.
Jim: Hörru du, det här citatet. Vad var det?
Jim: Man har bara hört talas om det.
Jan: Osmanerna och tartarerna har fått order om att de inte får
skada kungen. De måste tillfångata honom. De måste också ha blivit
lovade en stor pengasumma eller någonting, en belöning, om de får
tag i honom. Så de gjorde allt möjligt för att få ut honom ur
kungahuset. Till slut så tände de eld på ena gaveln, på den motsatta
sidan av var den lilla truppen befann sig, där kungen sover i sin
kammare. När det började brinna, så måste de röra på sig. De hade
spikat igen fönster och barrikaderat sig bakom dörrar, tunnor och runt
huset. När de är inne i byggnaden, är den sista utvägen de har är
kungens lilla kammare på den andra gaveln. Men när det brinner i
trossbottnen, hela vinden rakt igenom, så börjar allt sippra ner från
taket, på deras mössor, på deras vapen. De skjuter med krut och då
går vapnen av av sig själva och gnistorna faller ner på den här
luntan. De berättar om den här otroligt spännande situationen där de
antingen ska sätta livet till genom att brinna inne, eller så måste de
göra någonting. De måste springa ut och så kan de övertyga kungen
att vi fortsätter striden i det nya kansliet mittemot kungahuset, som är
50 steg härifrån. Det har inget trätak, säger de, så det kommer inte
att brinna. Så det som händer är att det brinner i kungahuset. Det
brinner i vissa byggnader, kanske att kanslihuset hade någon våning
där man redan hade förstört saker. I vilket fall, där befann sig von
Müllern tidigare. Så de springer ut genom bakdörren och på något
sätt, om han snubblade över sina egna sporrar eller om en kökspojke
sprang in i honom eller osmanerna sprang på honom på en gång,
han blir i vilket fall övermannad och arresterad tillsammans med alla
som befinner sig där.
Jim: Och mitt i all den här kalabaliken, så är det också de här
dokumenten som flyger ut från det här kanslihuset förstås. På något
sätt så kommer de ut i myllan där utanför.
Jan: Ja, som sagt, von Müllern vittnar om det. Fabrice, som är en
diplomat som sitter utanför belägringen, utanför barrikaderna,
förklädd som osman, tittar på och sedan berättar de att han dagen
efter, eller några dagar senare, gick och samlade också papper på
gården och hittade en karta, sa han, så tydligen har papper flugit ut
där på gården. Under exakt vilka förhållanden det skedde... men man
kan mest tänka att von Müllern som befinner sig där, så fort det
börjar brinna... det fanns två kanslihus. I någon av dem... det ena
brann i alla fall. Man försöker rädda vad man kan. Det här är
diplomatisk brevväxling och på högsta nivå. Det är brev till tsaren.
Det är brev från sultanen. Det är brev med hemlig skrift. Det är
dokument som de måste bevara för framtiden. Man kan tänka sig att
man bara kastat ut buntar på gården.
Jan: Nej, det är som jag försökte berätta lite tidigare att man har
vetat om många av dessa dokument, skrivit om vissa dokument i
andra sammanhang när man har skrivit om stora nordiska kriget eller
om de finansiella svårigheter man hade i Bender eller hur man levde
där och om Karl XII. Men man har ju inte fokuserat eller ställt den
frågan kring de handlingar som är smutsiga. Men jag ställde frågan
just för att konstitutionen som vi har som är så viktig,
Benderkonstitutionen för Ukraina, är en av de här handlingarna som
är smutsiga. Det var samma sak. Vi satt och spekulerade. Men kan
Filip Orlik, som är hetmanen för kosackernas armé, och ledningen
som befinner sig på plats och i allians med Karl XII... en hetman är
den högsta ledaren som är vald. Han är ingen furste av den
kosackiska regeringen, skulle man säga. Den gruppen som leder
kosackiska folket och kosackiska armén. Men han har också
ledningen över hela den juridiska förvaltningen och administrationen.
Han har skrivit en handling som är väldigt central för hur man hade
tänkt sig att styra det framtida Ukraina, den stat, den självständiga
stat, man ska grundlägga där.
Jim: Fantastiskt.
Jan: I det dokumentet uttrycker man vilka befogenheter hetmanen,
som jag beskrev, som ska leda den här oberoende staten, ett
självständigt Ukraina skulle man säga med moderna ord, fast det
handlar om kosackernas territorium och rike... De tillsammans med
hetmanerna, ledarna för kosackerna, har då upprättat ett
grundläggande dokument som man skulle kunna kalla för en
konstitution. Ett avtal, pacta står det på latin bland annat, där de
beskriver hur ett manus ska styra det här landet, hur man ska
motverka korruption, hur man ska fördela makten. Det är ett av de
tidigare dokument som pratar om skilda makter, en rättslig makt, en
styrande makt, en... De som är valda. Hetmanen får inte regera som
en absolut furste. Det är ganska modernt för sin tid. Det här är tidigt
1700-tal. Som exempel har de den holländska så kallade republiken
där man har ett helt annat styre än i de flesta traditionella kungariken.
Detaljer utarbetas där för hur man ska behandla befolkningen och
hur man ska skattelägga saker. Bland annat kommer då Karl XII
också in som beskyddare av det som man har tänkt sig att göra, att
han ser till och hjälper till att förverkliga det. Och då skulle jag kunna
läsa ett litet citat ur dokumentet, alltså konstitutionen, där man tydligt
ser att Sverige är väldigt engagerad i den statsbildning som man har
tänkt sig. Då står det så här: "Hetmanen ska också anhålla hos Hans
Höga Majestät, kungen av Sverige, att Hans Majestät såsom vår
försvarare och beskyddare, inte ska tillåta någon att våldföra sig mot
lagar och friheter, framförallt inte mot Ukrainas gränser eller lägga
Ukraina under främmande makt."
Jim: Jan, jag måste säga att jag är så imponerad av allt det här
jobbet och ditt engagemang och det här är en historia som jag
egentligen inte hade någon aning om. Ganska många av de här
dokumenten kan haft stor betydelse rent symboliskt för en
Ukrainabo.
Jim: Tusen tack, Jan, och du är hjärtligt välkommen igen till vår
studio här. Vi kommer snart ut med fler intressanta poddar och det
här är så spännande, så fortsätt bara härda ut. Vi kommer snart igen.
Nu stänger vi arkivstudion för den här gången. Tack så mycket.
[Musik]